Tillbaks igen

Det blev visst lite svårt att hålla sig borta från Grekland. 2,5 månad hann jag var hemma innan jag lyckades ta mig tillbaks igen. Flygresan ner blev lite stressig eftersom första flyget till Zürich var 45 min försenat vilket betydde att jag förmodligen skulle missa flyget till Thessaloniki. Det hade väl i och för sig inte varit någon större katastrof, men mitt tålamod var slut, och jag hade ingen som helst lust att vänta en sekund längre än nödvändigt på att komma fram. Tack och lov flyg vi ikapp tillräckligt med tid för att Thessalonikiflyget skulle vänta in oss. Så nu är jag tillbaks i paradiset, tillbaks på mitt gamla bibliotek på livsfarliga campus, och framför allt tillbaks hos S. Fint och glatt. Nu ska jag bara försöka få ihop lite uppsats också. Men först ska jag gå och tjuväta lunch i studentmatsalen. Ärtor simmande i olivolja är faktisk gott, så länge det är gratis.

Slutet

Vi kom fram till in Istanbul, vi blev utsläppta ut Grekland, insläpta i Turkiet, och håll i hatten vi lyckades utan problem ta oss tillbaks till Thessaloniki igen. Mirakel sker tydligen. Väl till baks i Grekland hade jag bara fyra dagar kvar innan det var dags att åka hem till Sverige förgott. Tiden gick som vanligt alldeles för fort, efter avskedsfester och tårdrypande avsked åkte jag på torsdags eftermiddagen till flygplatsen. Längre än så kom jag dock inte eftersom det när jag kom fram visade sig att flyget till Frankfurt flyttats. Det hade lyft på morgonen i stället för på eftermiddagen. Jag hade alltså missat mitt flyg med närmare sju timmar... Eftersom nöden inte har någon lag utsatte jag då den stackars flygbolagsrepresentanten för det värsta hysteriska utbrott jag kunde prestera och ljög friskt om att INGEN hade informerat mig om några schemaändringar. (det hade visst kommit en mail två veckor tidigare som jag missat att läsa...) När hon tröttnat på mig bokade hon gratis om mig till nästa dag. Nästa dag kom jag i tid och lyckades faktiskt ta mig hem till Sverige. Efter en vecka i Sverige tog jag evighetsbussen 17 timmar till Berlin och ägnade juli åt att förkovra mig i det tyska språket. Och lite den tyska ölkulturen. Nu är jag åter tryggt hemma i Sverige och det är fint och bra. Så fint och bra att jag om fem timmar åker tillbaks till Thessaloniki igen. Men det blir bara två veckor den här gången. Sen stannar jag i Sverige. Och det är också bra.

Försök till Istanbul del II

I kväll gör vi ett nytt försök att korsa turkiska gränsen Om allt går som planerat (vilket man naturligtvis inte kan räkna med) kommer vi fram till Istanbul i morgon bitti och stannar tre dager. Den här gången är mitt resesällskap utrustat med visum och allt annat som kan tänkas behövas för att släppas in i Turkiet.. Så det borde gå vägen. Håll tummarna tack.

Konsten att påverka

Svenska studentkårer har en hel del att lära av de grekiska när det kommer till att protestera mot oönskade beslut... Igår trängde en grupp studenter in på ett lednings möte på ett av Thessalonikis universitet, Macedonia University, med syfte att påverka ett budgetbeslutet som skulle fattas. När de inte fick som de ville låste de helt resolut in rektorn och de andra mötesdeltagarna. Det hela varade i åtta timmar. Rektorn som inte var helt nöjd med att sitta inspärrad ringde TV och förklarade att de hölls som gisslan av galna vänsteraktivister. Aktivisterna å andra sidan menade att det inte alls var fråga om något gisslandrama, utan att de bara ville låta rektorn tänka över beslutet en gång till, i lugn och ro...

Fortsatta drömmar om Istanbul

Förhoppningsvis kommer jag ta mig till Istanbul trots allt. Mitt resesällskap har nu varit på turkiska konsulatet och rett ut visumreglerna, så om allt går som det ska kommer vi åka någon gång efter 15 juni. Kanske. Jag förväntar mig inget. Saker kan förändras, visumregler ändras och turister stoppas vid gränsen. Jag får hoppas på det bästa. Men först ska jag avsluta terminen. Den gångna veckan har jag skrivit fyra tentor och nu återstår bara en munta och inlämning av fem PM. Sen blir dedt glada hattar och serpentiner.

Galet

Incidenten på campus som ledde till att biblioteket stängdes för dagen och resten av helgen var snäppet värre än vad jag först förstod. Enligt Kathimerini ska tydligen två av universitetets säkerhetsvakter ha blivit attackerade av 30 maskerade figurer som gick till attack med påkar och cementklumpar. En av vakterna hade dessutom fått sina kläder av slitna. Som det ser ut och från vad jag har hört ryktesvägen ska det dock inte ha varit arga studenter som stod bakom attacken, utan utomstående huliganer som tog tillfället i akt att bråka lite. Med en pågående konflikt på universitetet som ursäkt och med campus som "fredad zon" från poliser, var vakterna förmodligen ett ganska lätt byte.

http://www.ekathimerini.com/4dcgi/_w_articles_politics_100003_31/05/2008_97264

Arga studenter

Det är strejk igen. Det händer ganska ofta, ibland hämtas inga sopor på två veckor, andra gånger försvinner elektrisiteten och vissa dagar går inte bussarna som de ska. Inte så dramatiskt, man vänjer sig. Rätt som det är strejkar studenterna också. Det brukar inte märkas så mycket, lite extra många arga affisher och banderoller och lite demonstrationer och instälda föreläsningar. Nu är alltså strejk på universitetet igen. Fast den här gånger verkar vissa lite argare än vanligt. Jag har inte riktigt fått klämm på vad de är så arga på, men jag tror det beror på att det talas om att införa terminsavgifter. Och det kan man ju förstå att folk vill protestera mot, det skulle jag också göra om samma diskussion fördes i Sverige. Tyvärr finns det ju alltid folk som går lite för långt. I dag på förmiddagen när jag drack kaffe på campus berättade en grekisk kompis (min enda källa till information, utbytesstudenter är hopplöst oinformerade om vad som händer) att universitetets rektor blivit nedsalen av några studenter när han försökte underteckna något papper de inte tyckte han skulle underteckna. Jag vet inte exakt vad som hände, men så här stod det i tidiningen idag;

"The rector of Aristotle University, Anastassios Manthos, was in stable condition in the hospital yesterday after hitting his head during scuffles with students on Wednesday. Employees at the university staged a four-hour work stoppage in protest as the school's departments issued statements condemning the incident. Aristotle's vice rector, Athanassia Tsatsakou, said the government was partly to blame for the upheaval for being inflammatory in its statements against state universities but she also accused leftist parties of applying double standards."

Hur mycket mer bråk det kommer bli är ju svårt att veta, men för en timme sedan ringde samma kompis och sa åt mig att jag måste lämna biblioteket eftersom det var bråk utanför. Jag hade som tur var redan gått hem, så jag missade den dramatiken. Men biblioteket stängde för dagen och kommer inte öppna igen förren på måndag. Jag vet inte om bråket var så allvarligt, men tydligen var det tillräkligt för att bomma igen biblioteket.

thessaloniki är en snygg stad

Tiden går för fort

Insåg här om dagen att jag ska åka hem snart. Det kom som en chock. Jag trodde på något sätt att jag skulle vara här för alltid. Ett år är ju jätte lång tid. Tyvärr visade det sig att det inte var det. Tiden har gått så fort och jag känner mig inte alls redo att åka hem än. Därför lever jag i total förnekelse. Har inte ens bokat biljett hem än. Och det är ju ganska korkat eftersom priserna säkert bara stiger och stiger ju längre jag väntar... Men det är varmt och soligt här. Och livet går lite långsammare. Och fetaost är gott. Och vildhundarna på gatorna är ju ganska söta. Och det allmänna kaoset jag irriterat mig så mycket på, gör faktiskt bara livet lite minde tråkigt. Så hejja kaoset också.

Drömmen om Istanbul

Det här inlägget borde ha hetat något klatschigt i stil med, Hipp Hurra jag har varit i Istanbul. Men tyvärr hade det bara varit massa ljug, för jag kom aldrig så långt som till Istanbul. Jag kom ett par meter in i Turkiet och sedan var det slut på det roliga. I fredags kväll efter att ha hoppat upp och ner av glädje i flera dagar över den kommande resan, satte jag mig på en buss som skulle ta mig och mina två moldaviska vänner till Istanbul. Livet var underbart. Fyra dagar skulle vi vara där. Vi hade till och med lyckats tima resan så bra att vi skulle hinna spendera en dag med några vänner som var i Thessaloniki förra terminen, och som nu kommit upp till Istanbul över helgen. Tjo och tjim. Efter ca fyra timmars resa kom vi fram till gränsen. Att resa ut ut Grekland var inga problem, gränspolisen tittade lite extra på mina två vänners pass, men släppte sedan ut oss. Sedan kuskade bussen vidare en bit för att sedan stanna vid den turkiska gränskontrollen. Och då blev det tråkigare.

För mig personligen var det naturligtvis inga problem, svenskar behöver inget visum för att komma in i Turkiet, svenskar har magiska EU-pass och behöver knappt ens visa upp dem. Moldaviska pass är också magiska på sätt och vis. Magiska i det avseende att dess ägare inte släpps in någonstans. Innan vi reste hade vi kollat upp visumreglerna minutiöst, och vad vi fått veta var att Moldaver måste ha visum, och att dessa visum kan köpas på gränsen. Det finns ett visumkontor på gränsen och alla vi känner som redan åkt från Thessaloniki till Istanbul och som behövt visum, har fått köpa dem där. Det visade sig tyvärr inte fungera för moldaver. Vi bråkade och tjatade och pratade med poliser, visumkontoret och ännu fler poliser. Det hjälpte inte. För att de skulle kunna ta sig in i Turkiet var de tvugna att antingen gå till ett turkiskt konsulat eller korsa gränsen med flygplan. För på flygplatsen går det nämligen att köpa visum om man är Moldav.

Efter en halv evighets bråkande blev vi beordrade att ta vårt bagage från bussen, som sedan skumpade i väg mot Istanbul utan oss. Där stod vi, kl halv fyra på morgonen mitt ute i ingenstans med besvikelse-tårar i ögonen och undrade vad vi skulle göra, och hur vi skulle komma hem. Vi fick åka turkisk polisbil tillbaks till Grekland. Och det var ju spännande i alla fall. Grekiska polisen var dock snäll och hjälpsam. De satte fram tre rangliga pinnstolar i ett stort kalt rum där vi fick sitta medan de förhörde sig om var vi hade tänkt ta vägen nu och dubbelkollade att tjejerna verkligen hade giltigt uppehållstillstånd för grekland... Det åter kanske inte så trivsamt, men det var i alla fall vänliga. Och sedan kollade de upp bussar tillbaks till Thessaloniki åt oss och ringde en taxi. Med taxi åkte vi sedan in till Alexandropolis där vi tog bussen hem till Thessaloniki igen. Kl 10 på förmiddagen var jag tillbaks i lägenheten. 12 timmars resa, och allt vi lyckats se var insidan av en turkisk polisbil och en grekisk gränspolisstation. Jag vet inte riktigt om det var värt besväret...

Gratis underhållning

Satt för en stund sedan i vardagsrummet när jag plötsligt hörde världens brak ute från gatan. Nyfiken som jag är gick jag ut på balkongen för att se vad som hänt. På gatan står en man bredvid sin bil och kliar sig i huvudet. Framför bilen ligger en scoter som mannen tydligen precis kört på. Han går runt bilen och ägnar några minuter åt att slita och dra i scotern som ser ganska stor och tung ut, innan han lyckas resa den upp. Han tar sedan ett stadigt tag i styret och leder över den till en tom parkeringsplats på andra sidan gatan. Åter i sin bil försöker han sedan fickparkera på platsen där scotern tidigare stått. Det går ganska dåligt. Efter några minuter inser han att det är för trångt och hittar en större luck på andra sidan gatan. Det är samma lucka som han för en stund sedan placerat scotern på. Han kör över till andra sidan och börjar på nytt förska parkera. Det ser ganska lovande ut, luckan är ganska stor, och det behövs förmodligen ingen större finess för att lyckas få in bilen där. Precis när han ser ut att ha lyckats, trycker han lite för hårt på gasen och backar rakt in i scotern som med ett brak välter en en gång...

Konsten att kasta bort tid

Så gick ännu en torsdag från mitt liv och jag lärde mig inte ett dugg i dag heller. Kvalitén på mina kurser är precis som förra terminen lite blandad. Vissa är kanonbra, andra helt ok, och ett part stycken helt misserabelt värdelösa och jag tar dem bara för att jag behöver poängen. De två sistnämnda har jag på torsdagar. Hemska, förfärliga torsdagar. Den första ges av en lärare som inte kan engelska Det är omöjligt att förstå vad hon säger. Särskilt som hon för att rättfärdiga sina bristande engelskakunskaper vill visa att hon kan andra språk och friskt blandar in franska så fort hon kommer åt. Två timmar föreläsning slutar därför alltid med att mina anteckningar består av fyra ord "läs boken i stället". Tyvärr har vi forfarande inte fått boken, så jag vet ännu inte riktigt vad ämnet går ut på. Nästa kurs är om möjligt ännu värre. De senaste veckorna har lektionerna sett ut som följer: Läraren kommer 40 minuter sent, vi går in och sätter oss och tar upp boken. Läraren väljer ut någon som får börja läsa. Studenten läser högt ur boken in ca 10 minuter. Läraren förklarar lite av det som studenten precis läst, och sedan förtsätter högläsningen... Hallå! Högläsning! På universitetet! Varför kunde vi inte bara fått läsa skiten hemma, själva? Vore inte det mer effektivt? Det mest fantastiska är att läraren uttryckte i början av kursen att han inte tycker om tentor, det intressanta är ju vad vi gör på lektionerna menade han, så betygsättningen kommer till 50 % ligga på vad vi presterar under lektionerna. Jaha? Men vad ska han betygsätta då? Hur bra vi läser, hur fint uttal vi har eller kanske hur bra lyckas med att inte somna? Giv mig styrka...

Och smörgåsbord kommer också från Sverige

Idag satt jag och lystnade när några av mina vänner pratade om alla intriger som utspelar sig på deras studenthem. Diskussionen rörde ett komplicerat triangeldrama mellan en tjej och två killar och vem av de två killarna tjejen egentligen var tillsammans med. Jag var måttligt intresserad tills dess att en av mina vänner, för att avsluta frågan, utbrast: jaja, de lever väl helt enkelt som en perfekt svensk familj. Svensk familj undrade jag förvånat, men killarna är ju tyskar och tjejen kommer väl ändå från Polen? Det visade sig att både i Moldavien och Ukraina använder man termen "svensk familj" för att beskiva relationen mellan människor som lever i polygami... Hoppla.

Ibland är det lätt att förlåta

Har under de senaste dagarna varit allvarligt trött på allt som har med Grekland att göra. En snodd plånbok, polisstationsbesök, ogenomtränglig byråkrati, otrevliga snabbköpskassörskor, sopstrejk och det allmänna kaoset fick mig att vilja packa väskorna och aldrig komma tillbaks. Men det har gått över. Solen skiner idag. Har suttit på balkongen i t-shirt och ätit frukost, solen värmer, det är vindstilla, sopbergen har försvunnit och där med också stanken. Grannen på balkongen bredvid hälsade glatt godmorgon och småpratade om... någonting. Hon vet och jag vet att min grekiska är obefintlig, men det spelade inte så stor roll. Jag svarade på vad jag tror hon frågade, hon låtsades som om hon förstod vad jag sa och alla var nöjda. Så slut på gnället, nu är jag och Grekland sams igen.

Så här ser himlen ut idag. Precis som jag vill ha den.

Så här lajbans var karnevalen i Patras

rester efter romersk imerialism i antika korint

Aten är fint på natten

Grekisk nationalism in nuce

Så här ser Partenon ut nuförtiden. Reparationerna sker för att åtgärda de misstag som gjordes sist man renoverade...

Ännu en strejk

Det råder sopstrejk i Thessaloniki. På drygt en vecka har inga sopor hämtats. Det doftar ljuvligt i vårsolen.Särskillt som sopbergen även innehåller allt det papper som inte får spolas ner i toaletterna på grund av de taffliga avloppen.

Välförtjänt ledighet...

I måndags började äntligen vårterminen och eftr ca fem veckors ledighet känndes det ganska bra att släpa sig i väg på föreläsningar igen. Tror vårens kurser kan bli riktigt bra. Har ett par veckor på mig att bestämma vilka kurser jag ska läsa och kan alltså nu gå på alla de jag tycker verklar intressanta, och sedan bestämma mig för vilka sex st jag ska fortsätta med. Ganska bra system tycker jag, lite anorlunda mot i Sverige där jag redan i april måste bestämma mig för vilka kurer jag ska läsa i september. Inte så flexibelt. Hur som hellst, efter tre fantastiskt ansträngande dagar på universitetet har jag åter fått ledigt. Fastan inleds nu i dagarna och torsdag till tisdag har vi därför ledigt. Ska spendera ledigheten med lite resande, så i kväll tar vi nattåget ner till Aten för att till helgen fortsätta till Patras och övriga Peloponessos. Det blir lajbans.

οχι! μονο ελλινικα!

Försöker planera en tripp till Volos i morgon. Det är inte så lätt. Det statliga bussbolaget K.T.E.L har en hemsida. Den innehåller ingen information alls. Hittade på diverse turistsidor en massa länkar till en sida som skulle innehålla tidtabell för Thessaloniki - Volos. Ingen av länkarna fungerar dock och jag har precis lyckats ta reda på varför. 2007 beslutades att den tämligen väl fungerande hemsidan skulle läggas ner och i stället bytas mot telefonupplysning. Denna tillhandahålls av ett privat företag som tar ca 6 kr i minuten för att berätta när bussarna går. Tjänsten finns dessutom bara på grekiska. Ringde och tänkte att med lite tur kan personen engelska trots att det inte garanterats. Det gjorde hon inte. Försökte med grekiska. Tror hon förstod vad jag sa. Tyvärr förstod dock inte jag vad hon svarade. Hade hon bara sagt klockslag hade det kanske fungerat, men hon babblade på med långa harranger och jag blev inte ett dugg klokare. Snälla prata långsamt! ropade jag och såg hur telefonräkningen sköt i höjden. Men det funkade inte, jag vet fortfrande inte när bussarna går. Måste alltså åka till busstationen på andra sidan stan för att få veta något. Toppen!

Utflykt till Edessa

Varmt väder

Stora vattenfallet

Stora vattenfallet underifrån

Som Fyrisån, fast mindre

att verka korkad

Vi har haft problem med elektisiteten i lägenheten ett tag. proppar som brinner upp i tid och otid, element som inte är varma och under en perion fungerade varken spis eller diskmaskin. Förra fredagen kom en elektriker och fixade allt. trodde vi. efter ca fyra dagar gick proppen som reglerar varmvattenberedaren och trots att vi bytte propp hände ingenting. vi försökte med allt. ingenting hjälpte. resultatet blev att vi i fem dagar fått stå ut med att bara duscha iskallt. det kan vara trevligt på sommaren. på vintern när elementen inte heller fungerar som de ska är det mindre trevligt. efter flera dagars tjat och gnat kom elektrikern tillbaka. tyvärr bestämde sig den avlidna proppen för att återuppstå precis när elektrikern ställt sig i hissen på väg upp till vår lägenhet. således kom mannen som redan var irriterad över att vara tvungen att komma tillbaks till tre gnälliga utlänningar som knappt fattar ett ord grekiska, in utan att vi kunde visa upp ett enda problem. varmvattenberedaren brummade snällt och alla elementen lyste som de skulle. vi försökte förklara att allt PRECIS börjat fungera igen och att proppen varit oförklarligt död i fem dagar. han suckade och visade oss på och av knappen till varmvattenberedaren, knäppte demonstrativt av och på några gånger som för att visa hur man skulle hantera den mycket kompliserade maskinen. sedan gick han utan ett ord ut ut lägenheten utan att stänga ytterdörren efter sig. vi slapp i alla fall betala. och nu har jag duschat varmt...

en herrelöshund hänger på juridicum

få jobb

i dag fick jag ett jobb. det var trevligt. jag skulle bara ringa vår hyresvärd i morse för att diskutera proppskåpen i lägenheten. det slutade med att jag nu har ett litet extraknäck som englesklärare ett par timmar varje fredageftermiddag. det var ju trevligt. hon driver en privat språkskola ute i en förort och hon erbjöd mig jobb redan i höstas, men det blev det aldrig något av med. nu behöves jag tydlligen i alla fall och jag hade första lektionen i eftermiddags. det var riktigt trevligt. jag har en liten grupp med sex barn på ungerfär 11, 12 år som jag ska öva konversation med. i dag spelade vi något slags pedagogiskt spel där de fick öva ord och gramatik. jobbet kommer visserligen inte inbringa några större pengar, men lite är ju bättre än inget. och det var desutom ganska kul.

dummt beslut

När jag bokade min resa tillbaks till grekland var jag som med det mesta lite sent ute. Det betyder att det bara fanns dyra biljetter kvar. I ett försök att spara lite pengar valde jag att i stället för att flyga direkt till Thessaloniki åka till Aten för att därefter ta tåget hem. Det kändes som ett enormt smart drag just då. Skillnaden i pris var ca 1000 spänn och det är ju faktiskt ganska mycket. Tyvärr minskade prisskilnaden ganska rejält när jag köpte tågbiljetten. Det gick nämligen bara att åka med expresståget vilket går på ca 50 euro. Jämfört med snigeltåget som normalt kostar 11 var det ju lite mycket.

Att spara ca 500 kr på att ta atenvägen kändes i går inte särskilt prisvärt. När jag mellanlandade i Budapest mötte jag upp med min lägenhetskompis Monica på en kaffe. Hon tillskillnad från mig skulle åka direkt till Thessaloniki. Redan nu började jag fundera på smartheten i min snålhet, våra plan lyfte på samma gång, men när hon kom hem till lägenheten vid halv fem hade jag fortfarande inte ens lämnat Atens flygplats. Det blev inte bättre av att jag från planet faktiskt såg Thessaloniki komma och försvinna långt där under oss... Aten var alldeles för varmt för mina tjocka svenska vinterkläder och jag svettades som en gris när jag släpade mina enorma väskor genom tunnelbanan för att komma in till järnvägsstationen.

Väl där visade det sig att stationen inte var så väldigt trivsam. Efter två veckor hemma i Dalarna hade min toleransnivå för läskigheter gått ner radikalt. Utanför stationen stod klungor med unga män med pundaraktiga utseenden som ropade efter mig när jag kånkade förbi med mina väskor. En av dem gick två steg bakom mig ända in i avgångshallen och frågade gång på gång om jag hade eld. Lite senare när en uppenbart påtänd man klädd i T-shirt som visade hans underarmar som var täckta av kanylmärken kom fram, kände jag mig snudd på rädd. När han sen inte ville gå därifrån utan fortsatte stå där och mumla lovade jag mig själv att aldrig försöka vara sparsam någonsin igen. Så här i efterhand var det väl inte så dramatiskt, särskilt som vänthallen i övrigt var fylld av pensionärer och tillsynes fredliga människor, men jag var lite för trött för att orka vara något annat än den rädda lantis jag faktisk är. De fyra och en halv timme som tågresan tog satt jag inklämd mellan fönstret och en tjock gammal gubbe som pruttade. Hela tiden. Han var visserligen snäll och fin och hjälpte mig med väskan, så det var i alla fall inte läskigt. Men det var i ändå ganska otrevligt. Halv ett efter 16 timmar på resa kom jag hem, åtta timmar senare än om jag flugit direkt...

början på andra halvlek

julen och två veckor i sverige är avklarat. sitter återigen på arlanda hotellby i väntan på att flyga till Thassaloniki. mycket är dock annorlunda den här gången. jag hoppar inte upp och ner av nervositet, jag är inte särskilt orolig för att försova mig och kanske mest av allt, jag åker hem och inte bort. visserligen till ett väldigt temporärt hem, men jag åker tillbaks till kompisar, en stad jag känner ganska väl och ett fullständigt kaos jag lärt mig att hantera. tyvärr åker jag tillbaks till en hel hög tentor och PM-inlämningar också. men jag hanterar det på grekiskt vis. αβριο- i morgon...