Tiden går för fort

Insåg här om dagen att jag ska åka hem snart. Det kom som en chock. Jag trodde på något sätt att jag skulle vara här för alltid. Ett år är ju jätte lång tid. Tyvärr visade det sig att det inte var det. Tiden har gått så fort och jag känner mig inte alls redo att åka hem än. Därför lever jag i total förnekelse. Har inte ens bokat biljett hem än. Och det är ju ganska korkat eftersom priserna säkert bara stiger och stiger ju längre jag väntar... Men det är varmt och soligt här. Och livet går lite långsammare. Och fetaost är gott. Och vildhundarna på gatorna är ju ganska söta. Och det allmänna kaoset jag irriterat mig så mycket på, gör faktiskt bara livet lite minde tråkigt. Så hejja kaoset också.