att verka korkad

Vi har haft problem med elektisiteten i lägenheten ett tag. proppar som brinner upp i tid och otid, element som inte är varma och under en perion fungerade varken spis eller diskmaskin. Förra fredagen kom en elektriker och fixade allt. trodde vi. efter ca fyra dagar gick proppen som reglerar varmvattenberedaren och trots att vi bytte propp hände ingenting. vi försökte med allt. ingenting hjälpte. resultatet blev att vi i fem dagar fått stå ut med att bara duscha iskallt. det kan vara trevligt på sommaren. på vintern när elementen inte heller fungerar som de ska är det mindre trevligt. efter flera dagars tjat och gnat kom elektrikern tillbaka. tyvärr bestämde sig den avlidna proppen för att återuppstå precis när elektrikern ställt sig i hissen på väg upp till vår lägenhet. således kom mannen som redan var irriterad över att vara tvungen att komma tillbaks till tre gnälliga utlänningar som knappt fattar ett ord grekiska, in utan att vi kunde visa upp ett enda problem. varmvattenberedaren brummade snällt och alla elementen lyste som de skulle. vi försökte förklara att allt PRECIS börjat fungera igen och att proppen varit oförklarligt död i fem dagar. han suckade och visade oss på och av knappen till varmvattenberedaren, knäppte demonstrativt av och på några gånger som för att visa hur man skulle hantera den mycket kompliserade maskinen. sedan gick han utan ett ord ut ut lägenheten utan att stänga ytterdörren efter sig. vi slapp i alla fall betala. och nu har jag duschat varmt...

en herrelöshund hänger på juridicum

få jobb

i dag fick jag ett jobb. det var trevligt. jag skulle bara ringa vår hyresvärd i morse för att diskutera proppskåpen i lägenheten. det slutade med att jag nu har ett litet extraknäck som englesklärare ett par timmar varje fredageftermiddag. det var ju trevligt. hon driver en privat språkskola ute i en förort och hon erbjöd mig jobb redan i höstas, men det blev det aldrig något av med. nu behöves jag tydlligen i alla fall och jag hade första lektionen i eftermiddags. det var riktigt trevligt. jag har en liten grupp med sex barn på ungerfär 11, 12 år som jag ska öva konversation med. i dag spelade vi något slags pedagogiskt spel där de fick öva ord och gramatik. jobbet kommer visserligen inte inbringa några större pengar, men lite är ju bättre än inget. och det var desutom ganska kul.

dummt beslut

När jag bokade min resa tillbaks till grekland var jag som med det mesta lite sent ute. Det betyder att det bara fanns dyra biljetter kvar. I ett försök att spara lite pengar valde jag att i stället för att flyga direkt till Thessaloniki åka till Aten för att därefter ta tåget hem. Det kändes som ett enormt smart drag just då. Skillnaden i pris var ca 1000 spänn och det är ju faktiskt ganska mycket. Tyvärr minskade prisskilnaden ganska rejält när jag köpte tågbiljetten. Det gick nämligen bara att åka med expresståget vilket går på ca 50 euro. Jämfört med snigeltåget som normalt kostar 11 var det ju lite mycket.

Att spara ca 500 kr på att ta atenvägen kändes i går inte särskilt prisvärt. När jag mellanlandade i Budapest mötte jag upp med min lägenhetskompis Monica på en kaffe. Hon tillskillnad från mig skulle åka direkt till Thessaloniki. Redan nu började jag fundera på smartheten i min snålhet, våra plan lyfte på samma gång, men när hon kom hem till lägenheten vid halv fem hade jag fortfarande inte ens lämnat Atens flygplats. Det blev inte bättre av att jag från planet faktiskt såg Thessaloniki komma och försvinna långt där under oss... Aten var alldeles för varmt för mina tjocka svenska vinterkläder och jag svettades som en gris när jag släpade mina enorma väskor genom tunnelbanan för att komma in till järnvägsstationen.

Väl där visade det sig att stationen inte var så väldigt trivsam. Efter två veckor hemma i Dalarna hade min toleransnivå för läskigheter gått ner radikalt. Utanför stationen stod klungor med unga män med pundaraktiga utseenden som ropade efter mig när jag kånkade förbi med mina väskor. En av dem gick två steg bakom mig ända in i avgångshallen och frågade gång på gång om jag hade eld. Lite senare när en uppenbart påtänd man klädd i T-shirt som visade hans underarmar som var täckta av kanylmärken kom fram, kände jag mig snudd på rädd. När han sen inte ville gå därifrån utan fortsatte stå där och mumla lovade jag mig själv att aldrig försöka vara sparsam någonsin igen. Så här i efterhand var det väl inte så dramatiskt, särskilt som vänthallen i övrigt var fylld av pensionärer och tillsynes fredliga människor, men jag var lite för trött för att orka vara något annat än den rädda lantis jag faktisk är. De fyra och en halv timme som tågresan tog satt jag inklämd mellan fönstret och en tjock gammal gubbe som pruttade. Hela tiden. Han var visserligen snäll och fin och hjälpte mig med väskan, så det var i alla fall inte läskigt. Men det var i ändå ganska otrevligt. Halv ett efter 16 timmar på resa kom jag hem, åtta timmar senare än om jag flugit direkt...

början på andra halvlek

julen och två veckor i sverige är avklarat. sitter återigen på arlanda hotellby i väntan på att flyga till Thassaloniki. mycket är dock annorlunda den här gången. jag hoppar inte upp och ner av nervositet, jag är inte särskilt orolig för att försova mig och kanske mest av allt, jag åker hem och inte bort. visserligen till ett väldigt temporärt hem, men jag åker tillbaks till kompisar, en stad jag känner ganska väl och ett fullständigt kaos jag lärt mig att hantera. tyvärr åker jag tillbaks till en hel hög tentor och PM-inlämningar också. men jag hanterar det på grekiskt vis. αβριο- i morgon...