Slutet

Vi kom fram till in Istanbul, vi blev utsläppta ut Grekland, insläpta i Turkiet, och håll i hatten vi lyckades utan problem ta oss tillbaks till Thessaloniki igen. Mirakel sker tydligen. Väl till baks i Grekland hade jag bara fyra dagar kvar innan det var dags att åka hem till Sverige förgott. Tiden gick som vanligt alldeles för fort, efter avskedsfester och tårdrypande avsked åkte jag på torsdags eftermiddagen till flygplatsen. Längre än så kom jag dock inte eftersom det när jag kom fram visade sig att flyget till Frankfurt flyttats. Det hade lyft på morgonen i stället för på eftermiddagen. Jag hade alltså missat mitt flyg med närmare sju timmar... Eftersom nöden inte har någon lag utsatte jag då den stackars flygbolagsrepresentanten för det värsta hysteriska utbrott jag kunde prestera och ljög friskt om att INGEN hade informerat mig om några schemaändringar. (det hade visst kommit en mail två veckor tidigare som jag missat att läsa...) När hon tröttnat på mig bokade hon gratis om mig till nästa dag. Nästa dag kom jag i tid och lyckades faktiskt ta mig hem till Sverige. Efter en vecka i Sverige tog jag evighetsbussen 17 timmar till Berlin och ägnade juli åt att förkovra mig i det tyska språket. Och lite den tyska ölkulturen. Nu är jag åter tryggt hemma i Sverige och det är fint och bra. Så fint och bra att jag om fem timmar åker tillbaks till Thessaloniki igen. Men det blir bara två veckor den här gången. Sen stannar jag i Sverige. Och det är också bra.