vårt julpynt - en hyllning till minimalismen

gosia och monica som jag bor med. och jag.

Min skola

Idag ägnade jag mig åt att begrunda min fysiska studiemiljö. Det var spännande. Den skiljer sig ganska mycket från juridicum i Uppsala. Huset är in- och utvändigt helt i betong, vilken ger ett härligt grått och lortigt intryck. Alla väggar så väl inne som ute är fullständigt tapetserade med politiska affischer och på många ställen även klotter. Vad som står på dem vet jag inte riktig, eftersom min grekiska fortfarande begränsar sig till fraser som "åh sånt vackert väder vi har" och "förlåt jag förstår inte, jag är utbytesstudent". Affischernas budskap går dock att förstå i det flesta fall ändå, oftast är de kantade med hammaren och skäran, och den senaste trenden är stora bilder av Lenin.

Skillnaden mellan inomhus och utomhus är inte helt tydlig överallt. Många dörröppningar saknar tröskel och ligger helt på markplan. Det betyder att under regninga dagar bildas stora vattenpölar som sträcker sig från ute till inne. Bara att vada sig igenom. Dåligt väder lockar även till sig några av Thessalonikis alla herrelösa hundar som söker skydd för regnet i korridorerna. I eftermiddags låg tre stycken och sov utanför datasalen. Vidare får man så klar röka överallt, vilket betyder att man bland allt vanligt skräp på golven även hittar mängder av fimpar. Sittandes i trappor och i vandrandes korridorer kan man även se samma små barn som annars kan siktas säljandes nyckelringar och rosor på stan. Enda skillnaden är att de på campus oftast säljer näsdukar. Till en början förstod jag inte varför någon skulle vilja köpa näsdukar. Senare insåg jag att detta måste vara en ganska lukrativ markand eftersom alla toaletter saknar papper.

Det låter kanske ganska illa. Men faktum är att man vänjer sig. Och det är bara korridorerna och trapphusen och cafetériorna och gården utanför som ser ut så här. Klassrum och föreläsningssalar är ganska välordnande, oskräpiga och affisch- och hundlösa. Men jag tror i och för sig inte att de städas så ofta. För en vecka sedan hade någon spillt ut en mugg kaffe på golvet i en av salarna. När vi kom tillbaks i dag, sju dagar senare, var samma stora kaffefläck fortfarande kvar...

Grekisk parkering -om möjligt, blockera gärna hela gatan

Thessaloniki från högt upp

Typisk mat i studentmatsalen, ärtor simmandes i olja... men gratis är ju gott

Det ska vara rättvist, alla måste få titta på utsikten när man fikar

Hemma från utflykten igen. Planen var ju att åka till Meteora, men dit kom vi tvätt aldrig. Men det gjorde inte så mycket, vi hann se en massa andra saker och i Meteora hade jag redan varit. Vi skulle hämta ut bilarna kl. 9 för att sedan komma i väg ca 9.15, vilket så klart betyder att vi kom iväg först vid 10 snåret. Allt flöt på fint och vi lyckades efter visst trassel hitta ut ur stan och hamna på rätt motorväg. Efter ett antal timmar hade vi hittat fram till en helt otroligt vacker by uppe i bergen och även lyckats tappa bort två bilar och 10 personer. Metsovo (byn) som tyvärr är galet turistig och packad med små affärer som säljer turistigt skräp var ändå värt ett besök. Naturen och byggnaderna gör att det känns som om man är i någon liten alpby i Österrike snarare än i Grekland. Vi åt lunch och körde där efter mot Ioannina. Väl där, vilket tog ganska lång tid eftersom vägar högt upp i bergen inte är särskilt raka, försökte vi hitta någonstans att bo. Det är inte helt lätt att hitta hotell för 14 personer kl 7, 8 på kvällen. Speciellt inte i en stad där ingen varit tidigare och man vill hitta billigast möjliga. Efter ca en timmes relativt planlöst vandrande fick vi ett tipps från en sunkig pizzeria om ett billigt och dåligt hotell. Glada i hågen knallade vi dit bara för att upptäcka att de inte hade några rum alls. De kunde dock hjälpa oss att hitta ett ändå sämre och billigare hotell. Det var dock inte helt lätt att hitta dit. När vi efter att ha kör fel i 40 minuter till slut gav upp och satte en kille i taxi så att vi kunde följa efter den till hotellet, tappade vi en tredje bil och 5 personer. Vi hittade i alla fall hotellet. Och vid hotellet hittade vi folket från de två första bilarna vi tappat bort 8 timmar tidigare. På söndagen knallade vi runt lite i Ioannina och åt frukost vid sjön. Stan ligger mellan höga berg och runt en stor sjö. Mycket fint. Sedan åkte vi (från och med nu bara två bilar, var de andra tog vägen är det ingen som riktigt vet) upp i bergen och tittade på Greklands svar på Grand Canyon, Vikos Gorge. Det var nog bland det häftigaste jag sett. 12 km lång och 900 m djup. Sedan ägnade vi resten av dagen åt att titta på fin utsikt från diverse bergsbyar, dricka varm choklad och försöka hitta hem. Och vi lyckades faktiskt hitta hem.

Metsovo

Mera Metsovo

Fin höst i Metsovo

Sjön i Ioannina

Frukost i Ioannina

För att inte tappa bort fler bilar skaffade vi flagga

Vikos Gorge

Branta stup

Mera berg

Olga och jag

Stora berg

Dricka choklad och titta på utsikt

En bro mitt ute i ingenstans

åka bort lite

För några timmar sedan ringde en kompis och undrade om jag ville följa med på road trip. Han var inte helt på det klara med vart de skulle, men det verkade ju skoj så jag bestämde mig för att följa med. Nu verkar det som att vi ska åka ner till Meteora, men ingen är riktigt säker. Och eftersom ingen vet riktigt exakt var vi ska, vet vi heller inte vart eller hur vi ska bo. Men, eftersom det här är Grekland kommer det ju garanterat ordna sig. Vi är 25 st och har hyrt fem bilar så det kan nog bli skoj. Ska gå in i en liten pluggperiod på måndag eftersom jag måste få ihop en uppsatts. Därför kan det vara skönt att komma bort på lite roligheter först.

Återkommer på söndag när jag vet vart jag varit.

Jag vill ha..

..en osthyvel. Färdigskivad ost är inte gott. Och vanlig ost i tjocka skivor är inte heller gott. Jag åkte till IKEA. De har ingan osthyvlar. Jättekonstigt. De har sill. Och hushållsost. Och pepparkaksdeg. Och snapps. Men inga osthyvlar. Dessutom serverar de köttbullar och brunsås med pommes frittes. Ändå konstigare.

fin dag i november

Favorittavernan

Söndagspromenad, upp till slottet, ner till havet

Att skaffa internet

Jag har sagt det förut, att Grekland kanske inte är det mest välorganiserade landet i världen, men vad jag har om dagen tar definitivt priset. Vi ska skaffa internet till lägenheten och abonnemanget är knutet till telefonen. Alltså måste personen som står på telefonen vara den som skriver på kontraktet för internetabonnemanget. Igår följde därför vår hyresvärd med mig till intrenetaffären för att fixa alla papper. Inget konstigt hittills. Det konstiga började när hyservärden lämnade över vad jag trodde var hennes ID. På bilden såg hon väldigt mycket äldre ut än vad hon gör i verkligheten. Det såg rent av ut att vara någon annan. Ingen i affären tycktes reagera dock, så jag tänkte inte så mycket mer på det. När expediten sedan gick iväg en bit för att hämta något säger hyresvärden lite besvärat att - jaa, telefonen står faktiskt inte på mig.. Den står på min mamma. Och hon är död. Oj! sa jag, det kan kanske vara ett problem? Nej nej svarar hyrestanten, det är ingen fara, jag har hennes ID med mig. Och så var det med det. Det var inget problem! Det är tydligen helt ok att ingå avtal i en död människas namn! Så länge man har personens ID. Det är helt galet. Det är ju illa nog att en person kan stå kvar i ett avtal efter att den dött, men att man dessutom kan ingå nya avtal åt döingen är helt absurt! Nu vet jag inte om det är lagligt att göra så, eller om det bara är möjligt pga. taskig kontroll på vilka medborgare som lever och inte. Jag vet inte riktigt vad som är värst dock. Förövrigt visade det sig att även vatten och el står på mamman. Och bankkontot vi betalar hyran till. Undrar vad kronofogden gör om vi slutar betala. Utmäter kyrkogården ..?

Hurra för lägenhet

Vår lägenhet är väldigt fin och bra och full av hemligheter. Min favorit är inomhus/utomhus balkongen. Mellan köket och badrummet har vi en balkong. Det är utomhus, fast på samma gång inomhus. Galet. Eftersom vi hyr möblerat har vi även hittat en massa spännande saker som tidigare hyresgäster lämnat kvar. De mest oroväckande attiraljerna hittades i mitt rum. Blodtrycksmätare och stetoskop. Inte så farligt kanske. Men i kombination med det bäcken vi hittade garderoben och diverse andra sjukhusrelaterade saker som dyker upp då och då börjar man ju undra. Vem dog i min säng!!!

I köket har vi två kranar. Båda för kallt vatten. Det finns alltså inget varmvatten i köket. Varför det då behövdes två olika kranar kan man undra. Slasken är dessutom gjord av marmor, därför är dåligt att tappa saker när man diskar.

Har hela lägenheten för mig själv ett par dager nu eftersom G och M är hemma i Polen/Estland. Ganska skönt. Jag kan lämna disk och lystna på dålig musik på jättehög volym.

Lägenheten

Vardag

Efter flera veckor av ledighet, for lite somn och allmant osunt levene har skolan antligen dragit igang. Kanns ganska skont. Tempot ar hittils valdigt lugnt i alla fall jamfort med hur det brukar vara hemma. Jag tanker inte klaga pa det. Mina larare (med ett par undantag) ar valdigt bra och jag tror de flesta kurserna kommer bli valdigt intressanta. Jag har dessutom ganska tur eftersom alla mina kurser ar pa engelska. Flera av mina vanner har haft mindre tur. De kom hit med lofte om att kunna lasa kurser pa engelska, vilket visade sig vara fel, eftersom alla deras kurser ar pa grekiska. Hoppsan.

Just nu ar jag lite trott i huvudet av allt trassel med papper och stamplar och daligt fungerande organisation dock. Allt ar valdigt omstandigt och tar valdigt lang tid har. For att fa sitt studentlegg maste man ga till tre olika personer med en valdig massa papper och fotografier av sig sjalv och fa olika stamplar och sen fler papper. Kontoren dar man ska ga med sina papper haller oppet lite nar de vill sa jag har fortfarande inte lyckats lokalisera den treje personen. Vill man anvanda studentgymmet maste man gora en hjartundersokning. Universitetet sa at mig att ga till ett specifikt sjukhus for detta. De skickade mig dock till ett annat, som i sin tur hanvisade mig till ett tredje. Och pa det tredje ar det tva veckor vantetid for att fa en tid, och om tvo veckor byter de sjukhus igen, sa jag maste nu ringa ett fjarde. Vill man anvanda poolen maste man dessutom gora ett hudprov pa ytterligare ett sjukhus.

Trott.

mindre bra saker

Thessaloniki ar overlag en valdigt bra och trevlig stad, men i alla bra och trevliga stader finns ju aven daliga otrevliga saker. Gar man ut en kvall till en taverna, bar eller club ser man overallt sma barn som tvingas ut pa gatorna for att salja blommor och nyckelringar och andra sma prylar. Helt ensamma. Jag antar (eller hoppas i alla fall) att foraldrarna finns nogonstans inte allt for langt borta, men det kanns ganska olustigt att se en liten atta-aring ga runt po rokiga barer bland fulla vuxna kl 3 pa natten. Har om natten var vi pa en valdigt hogljudd och stokig club. Kl var minst 4 och runt bland folk traskade tva smo tjejer, max sex, sju ar gammla, och forsokte salja rosor. De sog helt skrackslagna ut. Sadant gor ganska ont att se.

Dalig planering

Pa sondagar gar det inte att kopa mat. Alla mataffarer ar stangda. Det anda som ar oppet ar smo mystiska spritbutiker, och aven om mina tyska vanner havdar att sju ol ar som en schnittsel, so ar jag mer sugen po morotter. Jag borde ha lart mig vid det har laget, ando sitter jag for tredje sondagen i rad med tom kyl och fantiserar om mat. I gor sog jag en dod hund po gatan. Har sett den ligga dar nogra dagar, men jag trodde att den bara sov lite. I gor satt det en fagel och pickade po den. Antar att den var dod. Ackligt.

Flytt och sånt

Jag klarade genom ett mirakel tentan. Det visade sig att lärartanten var den värsta lögnaren någonsin. Hon lovade en lätt tenta eftersom hon ville att alla skulle klara sig (alla = favoriterna). Bluff och båg, det var super svårt och två personer kuggade. Vilka som kuggade och hur långt från godkänt gränsen de var berättade hon glatt för hela klassen. Trivsamt och pedagogiskt kan man säga.

Nu har vi fått sommar lov igen i två veckor. Vi skulle ha börjat kurserna första oktober, men eftersom alla är så lata här nere sköt de upp kursstarten till 8:e i stället. Eller 9:e. Fast några av mina kurser startar först 19:e. Jag klagar inte. Vädret har blivit ganska fint igen så nu när det finns tid kan vi åka till stranden.

I lördags efter en väldigt sen avslutningsfest på fredagen flyttade jag ut från Matsi. Det kändes lite sorgligt, för det har varit väldigt kul att bo där, trots att Matsi-gubben blev fullständigt galen den sista veckan. Han dök upp varje kväll och smög runt i huset och letade otillåtna gäster och eventuella fester. Det gick så långt att han förbjöd oss att äta tillsammans, eftersom det kunde likna en fest. Vi fick därför en kväll när vi skulle fira en tjejs födelsedag, efter diverse konflikter med herr Matsi flytta middagen till gatan utanför huset. Det var ganska obekvämt att sitta på asfalten och äta, särskilt som huset ligger i en ganska kraftig nerförsbacke, och eftersom bilar åker förbi titt som tätt. Det började regna också. Allt det här liksom förtog charmen med att bo i korridor. Därför kändes det ganska bra att flytta ut. Vår lägenhet ligger äckligt centralt och vi har ett vardagsrum. Det kunde inte bli bättre.

Sist men inte minst, jag har tydligen förvandlats till medelhavsbo på riktigt nu. Inom loppet av 24 timmar frågade tre (3) personer, oberoende av varandra om jag kom från Turkiet. Lite konstigt kan man tycka. Nog för att jag blivit lite solbränd efter sju veckor, men Turkiet?

Avslutning på språkkursen